Alex Austvik

Har nästan nyss kommit hem från jobbet. Så vad gör man när man kommer hem den här tiden en fredagkväll och ska upp och jobba lördagmorgon med? Jo, ingenting. Typ.. :P Idag valde jag att sätta mig vid datorn och lyssnar på skön musik. Nöter James nya skiva för tillfället. I like it. Sen tänkte jag dela med mig lite av alla roliga (och ibland fruktansvärt frustrerande) kunder som kommer och handlar hos mig på Ica. 
Oftast är det gamla tanter. Och jag måste börja med att säga att jag verkligen gillar/uppskattar gamla människor, man har mycket att lära av dem. De är ofta skitsöta, plus att min farmor kanske är den charmigaste jag vet. 
Men de hör dåligt.. och de ser dåligt.. Och ibland luktar de illa.. Eller har dåliga ovanor.. 
I morse kom det en tant som handlade ilte matvaror, och summan stannade på 132,50 kr. Så det var det jag sa till henne också, typ;
-"Då blev det där 132,50" 
-"VA? Vad säger du??"
-"Jo, det blev 132, 50"
-(denna gången med irritation i rösten) "Vad säger du, PRATA HÖGRE!"
Jag upprepar samma fras en gång till, och pekar samtidigt menande på vår skärm som visar beloppet med siffror.
Tanten -" Prata högre, och nej, jag ser inte dit!" (skärmen är ca 1 m, från där hon stod... )
Tillslut förstod hon vad hon skulle betala och gick därifrån utan några mer problem.

En annan härlig grej de nästan ALLTID gör är att när de drar sitt Ica-kort kollar de inte på skärmen på kortdragsapparaten, utan de kollar på kassörskan/kassören och frågar "Gick det in?" .. Skapligt tjat efter sisådär 20 kunder.. haha.

Emigrationsverket har egna kort som de ger till typ asylsökande. De kan väldigt sällan ytta mer än två ord på svenska, men sen om möjligt ännu mindre på engelska. Men de kommer fram till kassan och kollar på oss och säger "Money. Give me money" De vill alltså ta ut pengar från sitt kort. Och då behöver vi ett belopp att ta ut. Då vet de inte hur mycket pengar de har på kortet och vill göra en saldokoll istället för att få veta. Då ser de hur mycket pengar de har på kortet, men inte vi. Och när de sett summan säger de bara "All". Efter många om och men kommer man oftast tillsammans fram till hur mycket de vill ta ut. Men det tar sitt tag. 

Annars hade jag en gullig gubbe till kund för någon dag sen. Gumman som var före han i kön tog med sin korg väldigt långt fram, och lastade upp sina varor allra längst fram på bandet, framför kassan. Och nånstans i den röran hade den gubben också ställt sina varor. Gumman var både go och glad och betalade glatt sina varor och gick för att börja packa. Då säger gubben när det blir hans tur:
"Jo, jag kanske ska säga det, att de där potatisarna där och de där pepparkakorna (pekar på gummans varor) är mina. Och så håller han fram en 500-lapp för att betala. Nej, jag menar. Det är väl inget man behöver säga innan den söta gumman före i kön betalar för dina varor? :P

Sen hade jag den härligaste morgonen en dag för några veckor sen. Jag hade kanske haft den värsta natten på länge, sovit lite, bråkat mycket och var bara allmänt nere när jag kom till jobbet. Hade öppning och försökte verkligen skaka av mig allt jag kände och klistrade på ett leende. Men det dröjer inte länge förrän det kommer in två jävla a-lagare, varav ena är så full att han knappt kan stå rakt. Den nyktrare av de två slänger upp nån vara , och utbrister sen;
"Fan vad blek du är då, har du inte solat nåt i sommar eller? Ha ha" 
Jag laddade upp med kanske hur många mothuggningar som helst, t.ex " Har du inte duschat nåt på hela sommaren eller, du luktar som fan!" eller, "Nej, jag har faktiskt jobbat hela sommaren. För att jaa, jag har jobb. Hur går det med ditt?" Men jag knep igen och sa inte ett ord. Inte vanligt för att vara jag.

Vill ni höra mer historier har jag en hel del på lager. Bara att fråga! :D Nu ska jag ta och njuta av det som återstår av kvällen. En härlig dusch och kvällsfika månne? Will be. Godnatt.