Alex Austvik

Var just med pappa och handlade på Coop. Jag fick en lustig känsla när vi gick där. Började med att plocka en självscanner, och sen scanna påsen. Vara efter vara plockades fram, scannades och lades ner i påsen. Det brukar ju i vanliga fall kännas fel att gå omkring med en påse i en affär för att man är rädd att nån ska tro att man snor nåt, men nu är det istället praktiskt. Så slipper man ta med alla varorna till kassan, lägga dem på bandet osv, och seeen packa ner dem. Den lustiga känslan jag fick var att det påminde mig om Wall E-filmen. Lite robotstämning sådär. Allt görs själv med hjälp av elektroniska grejer. Snart behövs det typ inga som jobbar i kassorna längre. Alla är sina egna kassörer. Med sina självscannare, eller snabbkassor. Nånstans har nån kommit på en ännu smartare grej (för alla som är lata) som gör det snabbare att handla. Jo, man plockar ner sina grejer i sina påsar, precis som nu. Men man behöver inte gå till nån kassa, och inte ens scanna in några grejer själv, utan man går helt enkelt igenom två larmstolpar (typ) och så scannar den maskinen själv av allt som ligger i påsarna. Sen är det bara att dra sitt kort och så är handlingen klar. Spännande. Smidigt, enkelt,snabbt. Fast det gör mig typ orolig. Vad händer med alla jobb? I och för sig så är det där länge kvar innan de kommer användas, men ändå. Uppfinnigheten och tekniken är otrolig, men erkänn ändå att det är lite Wall E-känsla över det? En vacker dag, inte allt för långt framöver, har vi alla en liten robot hemma.

Inget vettigt att skriva direkt. Jobbat klart för idag, och ikväll blir det lite fest med EmmaMa och Elin. De sitter typ på en buss på väg hit nu. Jag sitter här utan utblandningsdricka, men vad spelar det för roll? (det fixar sig. Anton fixar det.) Blir nog ganska lugnt ändå. Eller vad vet man? Jag är ju ledig imorgon (första lördagen sen före sommaren typ! om jag överdriver lite) =)
Ska luncha med sussie imorgon=) Och sen jobba för laget. Tyo dela ut tårta på EuropaMöbler eller nåt. Kom dit och ät vettja! Gratis tårta är aldrig fel. Sen ska jag hem och äta mammas hemmalagade maaaat. Gott värre.
Station ikväll? Någon? (Jag gillar inte att vara där på 18...)

Har just kommit hem efter en nästan 13 timmars lång arbetsdag. Först Ica, sen julklappskväll på Intersport.
Ganska värt att jobba dubbelt. Gjorde det förra lördagen och ska göra det på söndag också. Sex dagars arbetsvecka nästa vecka, hoppas på en aningen högre lön nästa löning=)=) Annars är det faktiskt absolut inte värt slitet.

I dag på förmiddagen hände nåt som gjorde mig otroligt glad. Jag satt och jobbade i kassan och slängde en blick över kön jag hade, men fastnade med blicken på ett välbekant ansikte. Vem stod där? Någon som jag absolut aldrig skulle förvänta mig vara där. Den personen jag oftast tänker på när jag sitter i kassan faktiskt, eftersom det är många som påminner mig om henne. Min kära farmor! Som bor i Jörn. Jag tappade nästan hakan. Skaplig gumma på dryga 80 år som tog en raggarrunda på stan. Så vi for och lunchade på kitchen. Det gjorde verkligen min dag.
Världens goaste gumma!

Jag är konstig. Jag tänker konstigt, jag beter mig konstigt. Jag gör grejer som gör mig ledsen. Jag kollar på saker jag inte vill se. Jag känner saker jag inte behöver känna och jag hör saker som inte nödvändigtvis sägs.

Jag kräver mer än vad som är rimligt. Det kväver mig.

Nu ska jag ut och springa. Halv 9 en fredagkväll, jag vet.

Vardag. Jag hatar vardag! en grå vardag och gamla vanor är kanske bland det tråkigaste jag vet! Jag blir totalt uttråkad av att göra samma sak hela tiden.. Jag fattar inte, vad är grejen med att killar tycker det är skönt med vardag?! Vanor, ja, man vet vad som kommer hända. Vardag, nej, inget nytt. Känns det stabilt så? Stabilt och tryggt. Det kanske är därför. Stabilt och tryggt kanske, men hur stimulerande?
Jag vill ha spänning, nytt och uppfriskande! Ge mig nåt nytt, se till att nåt händer. Och nej, jag menar inte varje dag. Men ibland. Nån gång. Är det fel att tycka så?

Idag var det dags för årets första lussekattsbak. Mums. Saffran är förresten dyrare än guld (det är därför butiksbakade saffransbullar smakar så lite - de har snålat med saffran) Jag fick professionell bakhjälp i form av Sandra. Sandra i form. Ja, ni fattar=)
 

Eller är det? Jopp, idag och imorgon är min helg. Mycket skönt. Idag har jag bara legat i soffan sen jag vaknade, och det tror jag inte har hänt på hur länge som helst. Ingen energi alls, så det passade bra att jag fick vara ledig. Har sett nån dokumentär om paparazzis i LA. Underhållande! (Tack och lov att man varken är kändis eller paparazzi i Hollywood - även om man kan tjäna sig en ordentlig summa per månad. Det kanske är det man ska bli? Eller proffsfotograf.. Fast alla de där inställningarna på kameran är ju så jobbiga..) Och så har jag träningsvärk också. Jajjamen. Två timmars innefotboll igår kväll satt sina spår. Jag lyckades även med bedrifterna att ramla på mig själv (fastnade i golvet och stöp som en käkla) och vid ett tidigare tillfälle lägga en kota fel i bröstryggen. Så nu är det lite lagom tungt att andas ibland. Annars har jag lyckats köpa tre julklappar än så länge. Dock bara till två personer..  På söndag är det ju faktiskt skyltsöndag! Julen närmar sig med stormsteg. Vi har tänkt skaffa en julgran=) Om vi gör det eller inte återstår att se.

Väckarklockan ringde 9.45 i morse och jag var lika trött som om klockan hade varit 7.  Kloclan 10.30 hade jag bokat klippning på Torsten. Ganska härligt när man är sådär nyvaken att komma och sätta sig i en massagestol, som masserar ryggen, medan frisören tvättar håret. Typ Godmorgon. Så borde varje morgon börja! Vad spelas sen i högtalarna? JO, Jason Mraz nya skiva. Och efter den var det minsann James Morrisons tur. Det är inte ofta de skivorna går varma i butiker. Jag tror de förföljer mig. It made me happy:)

Efter Torsten var det dags för ärende på banken. Så jag gick in, tog en nummerlapp och satt mig ner på en stol för att vänta på min tur. Efter några minuter kommer det in en man med blindkäpp och ställer sig bredvid mig.  Strax därefter plingar det till och ett nytt nummer som ska betjänas visas med röda siffor. 188. Personen som ska betjänas går fram, men det gör även en tant som ser aningen disorienterad ut.
- "Är det nummer 189 nu? Står det 189? Är det min tur nu?"
sen går hon fram till mannen som står bredvid mig (Ja, han med blindkäpp vilket betyder att han är blind)
 och upprepar frågan.
-"Jag är synskadad, så jag ser inte vad det står!"
Jag skyndar mig att svara i hans ställe, att det är nummer 188 nu och att det är hennes tur nästa gång.
- "Okej vad bra, tack. Du vet att det är så svårt när man inte ser. Och de röda siffrorna är så svåra att se. Alla som ser borde tacka gud för att de ser, det är verkligen en gåva! "
Sen vänder hon sig plötsligt mot mannen bredvid mig igen och buffar han lite försiktigt i magen och utbrister:
-"Här har vi en till va!?"
Sen plingar det och det är dags för nummer 189 att betjänas. Tanten tackar för sig och skyndar iväg efter kvinnan som ska hjälpa henne. Hahaha vilken jävla situation. Otroligt komiskt!

Sen for jag och hälsade på min stackars pappa som är hemma och sjukskriven efter en knäoperation. Visserligen är han bara sjukskriven i typ 4 veckor, men det är ju ändå lätt att bli uttråkad.. Så vi for och fikade på Lilla Mari=)
Sen ringde jag och ska försöka gå med i A-kassan medan jag fortfarande har jobb. Efter att ha blivit sågad i typ en kvart för att jag inte vill bli med i handels, utan bara facket, och för att jag hade så dåliga förhållanden kring mina jobb med scheman och sånt (????), kom hon tillslut fram till att jag var tvungen att ha ett anställningsbevis där det står att jag är garanterad 17 timmar /vecka. Men alltså jag jobbar ju bara extra? På två ställen. Ja, ibland tre. Och jag är bara anställd som extra, fast jag jobbar i snitt 5 dagar i veckan. Jag har inget garanterat, fast jag kan ju jobba 45 timmar/vecka ändå. Spelar det ingen roll? Så har ju jag jobbat länge. Är det nån som fattar hur det där går till? Nu måste jag typ gå till min arbetsgivare och be henne ge mig en tjänst som garanterar mig 17 timmar per vecka. Men det känns ju lite sisådär att göra. Ska hon måsta ge mig en tjänst för att jag ska få gå med i A-kassan? Fast å andra sidan så jobbar jag ju där så mycket att det inte borde vara alltför svårt att göra. Jag fattar inte? Kan man inte bara skicka in så de vet att man har jobbat de där 17 timmarna per vecka under en längre period, and that's it? Jag får jobba vidare på det här...

Idag blev det bara en halv dag på jobbet.  För ja.. Ingen jävel hör ju vad jag säger!  Fast det är ju inte konstigt. Inte det minsta. Jag kände hur jag var tvungen att ansträngd hela min kropp för att få fram några enstaka ord. Och rösten skär sig varannan stavelse, så ungefär halva orden hörs med en hes stämma,och resten av orden blir bara nåt väsande. Ibland blev det som att jag viskade. Om och om igen, varje gång en ny kund fick för sig att handla i min kassa. Men där gick gränsen. Jag gav upp! Jag bestämde att jag skulle gå hem vid lunch. Sagt och gjort.

Gick hem och sov en stund på sängen tills Anton kom hem. I stort sett är våra liv så bra matchade just nu att vi mest bara går om varandra. Hade jag inte gått hem tidigare idag hade jag inte träffat han förrän det är sängdags igen. Men idag fick vi i alla fall äta middag med varandra. Lyx. Det är lite som att ha en inneboende. Eller en älskare. Eller kanske en tonårsson? För det är väl ungefär så ofta man träffas då? Tvärt på morgonen, ibland vid middagen och sen, om man har tur, hinner man säga godnatt innan det är dags att sova.

Pratade lite i telefonen med Andre nyss. Haha och vad han skrattade åt min patetiska röst. Det var ett skratt som värmde. Och även om det inte hördes så bra så skrattade jag gott på min sida av luren med=) fast för tillfället låter det väl mer som nån som har hicka..  

Snart kommer Sussie, the sponge, och hämtar mig. Lyx igen!

Ja, det är ungefär så jag låter.. Det man kan höra.. Krax.. Jag är skithes. Haha, det har varit en annorlunda dag att sitta i kassan på Ica och knappt kunna prata. Har fått nån kommentar om att jag borde vara hemma, att jag inte kan prata och att jag låter hemskt. Och ja, det stämmer ju! Jag frågade om de ville höra mig sjunga, men de tyckte jag skulle vänta nån vecka.. Konstigt? :P Ganska påfrestande, efter sisådär 9 timmar av prat, när man egentligen borde sitta helt tyst för att spara på rösten. Vi får väl se om den hinner återhämta sig till imorgon, eller om den är helt borta då. Tur att jag inte heter typ nåt som James, Jason, Gavin eller Jack och har ett värde på min röst. (var tvungen att få in dem på nåt sätt i det här inlägget mer :P ) Det som är skönt är iaf att jag inte har speciellt ont i halsen, och inte så mycket annars över huvudtaget heller. Är mest bara hes.

Hur coolt var det att jag pratade spanska på jobbet idag? en arbetskompis kom fram och frågade om jag kunde spanska. Jag funderade lite och tänkte på mina 4 år jag läst spanska i skolan och svarade ja. Då fick jag följa med för att prata med nån spanjor. Två personer stod och fattade ingenting av vad han sa, för han kunde varken svenska eller engelska. Så jag tog tag i taktpinnen genom att säga Hola. Då sa han helt enkelt att han ville ta ut 1000 svenska kronor ( på spanska, självklart;P ) Så jag tog med han till min kassa och gav han pengarna. Sa nåt litet spanskt ord här och där, typ när jag ville få fram att han skulle trycka på den gröna knappen för att godkänna sa jag helt enkelt "verde". Allt jag egentligen behövde göra var att lyssna på vad han sa och sen peka. Haha stabil insats av en som läst spanska i fyra år ( och som alltså borde kunna betydligt mer). Men det kändes bra =)

Är hemma själv nu ikväll. Slutade jobbet halv 6, kom mig hem där vid kvart över kanske. Och att vara ensam hemma är väl kanske bland det värsta jag vet för tillfället. Inte för att jag blir mörkrädd eller för att jag känner mig ensam. Jag blir bara så uttråkad! Framförallt när man tror att man inte ska bli själv, fast man blir det ändå. Om jag sitter vid datorn blir jag snabbt trött på det. Sätter på tvn, men det finns inget som jag egentligen vill se. Orkar inte slå på en film, för jag orkar inte vara fast i närmare två timmar. Serier? JO, House! Men.. den följer ju jag och Anton tillsammans, så då blir det ju att förstöra lite för han om jag ser allt i förväg. Scrubs funkar iofs alltid. Och okej, jag har faktiskt varit och kollat på våran träning i drygt en timme. Fast det tar inte lång tid innan man är där igen, i den där sega känslan igen. Som att sitta fast i sirap. Det kommer förmodligen sluta med att jag går och lägger mig så fort jag känner mig det minsta trött=) Är det inte skönt så säg! Jag såg förresten My super sweet 16 när jag kom hem från jobbet. (ja, där ser ni hur kul jag tycker det är att vara själv). Haha vilka snorungar de är! Får mig att tänka lite på Blondinbellas 18årsfest. Det är ungefär en svensk motsvarighet..
Nej, jag börjar bli lite väl sällskapssjuk av mig. Jag tror det är dags att jobba tillbaka lite av den där delen av mig som var självständig som jag hade förut. För drygt ett och ett halvt år sen. Den tiden jag kunde tycka att det var skönt att vara själv, att ha tid med sig själv. Lite av den behöver jag ta tillbaka! Eller börja om i skolan igen så jag kan vara med kompisar hela dagarna=)

I wish that we could begin from the start
I pray that I could be brave enough to show you how easily I fall apart
But I can't let you know that I can't let it show
'Cause I'd rather be without than be without you

Idag är jag ledig. Och tokförkyld. I morse när jag vaknade hade min hals i stort sett svält igen. Så idag var väl tanken att jag skulle kurera. Blev det så? klev upp drygt 9, satt igång en tvättmaskin och en diskmaskin. (tack för de där maskinerna, så man slipper göra det för hand!) Hängde tvätt och städade hela lägenheten. Inklusive dammtorkning och skura golv. Helt klart nödvändigt. Ska det behöva göras så ofta? Fast allt det tog väl ändå bara drygt 3 timmar, så det finns ju fortfarande kvar tid att ta det lite lugnt:) Egentligen skulle jag behöva fara in på stan och lästa ut mina innefotbollsskor. Vi börjar om att träna imorgon, inne. Men inte är jag frisk för att träna än inte. Nej, jag har ju faktiskt just hunnit börja bli sjuk. Men att spela inne är faktiskt hur kul som helst, så jag skulle gärna träna imorgon. Fast jag vet att det kommer göra mig mer skada än gott, så det är lika bra att avstå.. för den här gången=)

Ikväll ska jag vara med Sandra. Ett kärt återseende minsann, för hon är just hemkommen från Island. Känner jag oss rätt så blir det nog ett jäkla surrande ikväll. Efterlängtat surr!=) Tänk att prat kan fördriva så mycket tid. Och att det kan vara så roligt att prata om så mycket. Även ibland så mycket om så lite. Fast jag har en känsla att det inte blir om lite ikväll, utan istället om väldigt mycket. Aja, du fattar. ( Tänk Anton, nu slipper jag tjata på dig att du ska prata med mig ikväll. Nu har jag ju Sandra)

Igår kväll såg jag kanske den mysigaste filmen på väldigt länge. En animerad disneyfilm, Wall E. Den handlar om världen, som den är om 700 år, och en liten robot som heter just Wall E. Se trailern:) och se sen filmen=)=)





'Cause it's not where you go when you die
It's how you live when you're alive
Who you touch and how you feel it

And it's not about the time that you have
It's how you cry and how you laugh
Who you love and how you mean it
And do you mean it

Kom ganska nyss hem från jobbet. Jobbat kväll som så många andra fredagkvällar:P Min hals ömmar. Hoppas jag inte blir sjuk nu. Men jag vet inte om min hals ömmar i närheten av hur mycket Antons kropp känns. Jag tror bestämt det kallas träningsvärk:P

Idag fick jag för i stort sett första gången syn på monstret i min hjärna. Att en person som man egentligen aldrig träffat kan påverka så mycket. Och att ens tankar är så starka att de kan göra precis allt till vad som helst. Hur som helst så blev jag först yr, tänkte att shit, jag svimmar typ. Men det gick över, och jag blev istället lite skakig och okoncentrerad. Sen fick jag en obehaglig känsla i magen. När allt det väl gick över och jag fick tillbaka koncentrationen kändes det faktiskt till och med bra. Bättre än på länge med hjärnmonstret inblandat faktiskt. Det kanske finns hopp ändå?

Jag är typ sugen att dra ihop en myskväll med tjejerna. Nån som är sugen?


 

Kul att grannen ovanför oss, som klagade på oss när vi hade fest, nu dunkar musik för fulla muggar. Och jo, klockan är över 22:P

Har just ätit middag och sitter ensam i lägenheter och avnjuter Jack. Hel och ren. Japp, jag föll pladask faktiskt.
Det är inte ofta man tycker att en artist är riktigt bra första gången man hör den. Allt mindre när det är live. Men jo. I did.



Helt galet sen hur man kan reagera så starkt på så lite. Mina känslor åker bergochdalbana hela tiden. Jag reagerar jättestarkt på vissa grejer som man egentligen inte ens behöver så mycket som höja ögonbrynen åt. (Och nej, jag är varken gravid eller har pms. ) Jag är omöjlig att ha att göra med. Framförallt för mina nära. Men att jag inser det själv är väl ett steg i rätt riktning?

Imorgon skulle vi egentligen hem till familjen och äta grillat. Kan du fatta, grillat!? Nu när det börjar vara ett tag sen man åt det kände de suget och bestämde sig för att grilla. Mums. Men vad händer? Jo, jag blir tillfrågad att jobba, och som jag säger, jag försöker ju spara, så jag kunde inte annat än att tacka ja. Så imorgonkväll blir det inget grillat för mig inte, nej. Det blir att hänga på ica till si sådär halv 10 på kvällen.. Fast å andra sidan, kanske ganska värt! :)

Anton gör återigen ett försök att bli hockeyproffs. Ömmande kropp imorgon, månne?

I love the way you hear the words unspoken
It's like you read between the minds
You know before the silence has been broken
Well at least most of the time

Bilder från helgens fest i Norrköping



Vi åkte till Sthlm på måndag morgon. Lyckades som tur var sova bort i stort sett hela bussresan (iofs var den kanske bara typ 3 h... men ändå!) Vi åkte och hälsade på Tomas i hans studentkorridor. Själva lägenheten var fin, städad och allt sånt, trots storleken på 15 kvadrat. När vi sen fick veta att han var den enda svenska som bodde i den korridoren och att det var krig med de 4 indienrna som trängde ihop sig i rummet bredvid ( 4 st på 15 kvadrat, ja!) kände vi oss lite malplacerade och smått oroliga. Vi var snabba på att låsa dörren och dra för persiennerna :P Gemensamt kök hade de också, alla i korridoren. Såhär såg det ut, som ett resultat av "kriget": Indierna ville inte gärna städa bort efter sig..


Kvällen närmade sig och vi drog oss bort mot Annexet där Gavin skulle spela. Överraskande nog var det ett grymt bra förband, nämligen Jack Savoretti. Lyssna på han!




Sen hade vi då Gavin. Skitbra konsert. Han bjöd på sig själv och körde inte alla låtar som radioversioner, vilket var härligt. Bra blandning från nya och gamla skivan också:)
I slutet bjöd han på allsång med låten More than anyone. Han sjöng de två första meningarna, sen spelade han bara piano, medan hela publiken stod för sången. Det var stämning.





Tack för en kanonhelg alla inblandade!

Hemma igen:) The great Gavin. Bilder kommer imorgon:)